Plantae

Jag känner att det är dags för en liten rapport om hur odlingen på odlingslotten har varit. I våras hade jag stora idéer om hur jag skulle utforma den. Dock kan jag knappast påstå att planeringen och eftertanken har varit noggrann. Det blir lite improviserat för det mesta. Något som tycks vara återkommande varje år. Resultatet brukar förstås bli ganska varierat. Men det är åtminstonde alltid något som lyckas.

Faktum är att de flesta frösådderna blev uppkäkade av mördarsniglarna ganska tidigt. Jag fick lite olika tips. Bland annat att luckra jorden regelbundet efter regn. Utöver de syresättande egenskaperna så skulle detta alltså göra att underlaget inte blev lika attraktivt för sniglarna och snigla sig fram på. Istället ställde jag in siktet på att få sallaten att fungera. Jag bredsådde i en låda och satte med jämna mellanrum ut plantor. Till slut lyckades jag faktiskt få fram en hel del fina plantor. Faktiskt mer än vad vi hinner skörda.

Sallatssorterna som såddes var Cardinale och Malawi. Den förstnämda en bataviasallat och den andre en riktigt fin ekbladsallat. Båda sägs vara blomningströga och står skördefärdiga länge och det kan jag hålla med om.

Något annat som gav mycket fin skörd av delikatesser på en liten yta var bönorna. Jag odlade två sorter. En brytböna ‘Provider’ och en vaxböna ‘Mont De Or’. Vaxbönan är en mycket gammal sort och introducerades redan 1886. Bönorna är riktigt goda och går att använda till det mesta. Som med mycket annat så är smaken långt mycket bättre än de vissna heri cover-baljorna man köper i butik. Bryt- och vaxbönor är alltså något som man helt klart tjänar på att odla.

I pallkragen har det också växt riktigt bra. Tidigt i våras varvade jag löv, torvjord och stallgödsel och lät det brytas ned (gick förvånadsvärt fort) i pallkragen. Jag satte ned en tomat ‘Silvery Fir Tree’, en tjeckisk sort med mycket fint flikliga blad. I samodlingens anda sådde jag även subklöver som bottengröda och petade ner bovete lite här och där. Alla tre växte riktigt bra tillsammans utan att konkurrera för mycket. Subklövern är också relativt skuggtålig vilket är en fördel. Dock är timingen förstås viktig med hänsyn till konkurrensen. Tomaten fick åtminstonde 4-5 veckor försprång.
Jag lyckades få en en sisådär 10 mogna tomater från plantan innan jag gav upp. Sniglarna gick på dem så fort de började mogna. Nu är det ganska sent på säsongen, så jag skördade av alla gröna tomater och lyckades fylla en 11 liters-back. Inte ett helt dumt resultat i jämförelse med hur sorten har klarat sig på balkongen i år.

Utöver detta så har det skördads lite blandat med mindre bra resutlat. Zucchinin har tyvärr varit utsatt för stöld. Tydligen någon som hade cravings för dessa. Annars så har sockerärtor, asiatiska kålblad, mangold, kålrabbi och lite annat blivit skördat. De asiatiska kålbladen har varit mer eller mindre värdelösa att odla på friland. Att odla under väv för att täcka mot insekter är nog ett krav. På balkongen har de dock varit mer lyckat. Mangold och kålrabbi är dock trogna. De blev inte särskilt majestätiska i år, men skörd blir det och de är inte så utsatta av skadedjurstryck.

Sist ut på listan blir haverrot och svartrot. Men jag väntar nog någon månad till på dessa. Många bienna växter har sin största rottillväxt under hösten då de skjuter ned all energi i roten för att övervintra.

Något annat som är nytt för i år är ett jag tagit det försiktigt med täckodlingen. Dels är det lite pyssel att få tag i organiskt material, men först och främst har det handlat om att jag är orolig för att sniglarna ska trivas allt för bra. Istället har jag tagit väl hand om komposten för att kunna ta ut ”skördar” av kompostmaterial kontinuerligt som jag täcker med. Det har fungerat mycket bra till sallaten.

Taggat under: kompostering, köksväxter, odling, odlingslotten | Inga kommentarer »

Nu såhär i slutet av juli och strax innan praktiken börjar på Ramsjö gård så har jag varit ute och knatat på Sörmlandsleden. Vi utgick från Järna och vände av ner mot Gnesta ett par kilometer väster om Djupsjön. Vi var ute 5 dagar och fick en hel del sköna naturupplevelser. Vädret var tidvis riktigt ruttet. Under ett dygn hade det kommit 50 mm regn fick jag reda på i efterhand. Just den dagen hade vi tack och lov hittat en bivack som skyddade bra mot regnet. Vi lyckades t.om. göra upp en eld under ett regnskydd av en stålskiva vi hittade. Spöregn och pinnbrödsgrillning är lite av något nytt i repertoaren.

Mossarna var nog det som vi gillade mest. Doften av skvattram och pors är bedövande och det fullständigt myllrade av sileshår. Vi hittade även en del hjorton. Under första dygnet slog vi upp ett improviserat vindskydd av en tältduk och ett myggnät i närheten av Vattgruvsmossen utanför Järna. Frukosten kunde avnjutasmed smultron, odon, hjortron, hallon och blåbär. Mycket smaskigt!
Odon har jag aldrig käkat förut. Både bären och växten påminner något om blåbär. Odon får större bär, och busken är större och växer ofta på myrmarker eller tallskogar med stor tillgång på fukt. Bärens smak påminner också lite om blåbär, men är något ointressantare. Utöver alla dessa bär så hittade vi även rikligt med tranbär på mossarna och lingon på hällmarkerna. Det är ett tag kvar tills dessa mognar dock.

Runt Stora kobäcken i Vattgruvmossens naturreservat kan man hittade alla Sveriges tre sileshårsarter. Det finns dock en fjärde, som visserligen är en hybrid. Runt denhärtjärnen hittade vi även flugtrumpet (Sarracenia purpurea). Det är en riktigt tuff växt med stora färglada kannor som också fångar insekter. Enligt den virtuella floran så har flugtrumpeten naturaliserats i Sverige genom odlare som satt ut egna exemplar. Det första fyndet gjordes i Blekinge i slutet av 1970-talet. Den är dock sällsynt förekommande och troligen knappt förekommande över huvud taget i Svealand. Möjligen har någon satt ut dem här. Det såg dock ut som om de hade förvildad sig, så det lär ha gått ett bra tag sedan dess.

Vi hade många riktiga hotspots för blåbär. Här på hemmaplan har det växt ganska tanigt. Det verkar som om torkan gått ganska hårt på dem och både vildhallonen och blåbären ser intorkade ut. Det varierade väldigt mycket med förekomsten av bären. Så det tycks vara viktigt att hitta platser där torkan inte gått på lika hårt.

Taggat under: natur | Inga kommentarer »

Detta är en bildserie över vårt arbete med en gurkodling på Säbyholm. Skolan har fått rådet att göra om allting från grunden då både bomullsmögel och besvärliga trips letat sig in. Here goes..

Taggat under: köksväxter, odling, säbyholm | Inga kommentarer »

Nu är det verkligen högsäsong för oss som gått ner oss i odlingsträsket. Det är knappast så att man har någon större lust att sitta vid datorn, men trots detta tänkte jag skriva ett par rader om vad jag tillbringat den senaste tiden åt.

Jag läste om Ramsjö gård i ett examensarbete från SLU där modellen CSA undersöktes. CSA – Community Supported Agriculture är en modell där kunderna köper in sig i en odling och sedan får grönsaker via prenumerationer i form av så kallade andelskorgar. På så vis kan man säga att producent och konsument delar på den ekonomiska risken. Trots att odling allt mer anpassas till att bli ett industriellt produktionssystem med fullständig leveranssäkerhet så är det fortfarande ett biologiskt system. En odlare samarbetar med biologiska processer som påverkas av ett ofattbart antal förutsättningar. Vissa år är det en gröda som ger bra resultat, ett annat en annan. Att styra detta till 100% är svårt och när svenskar vill äta tomater mitt i vintern så är det svårt för odlarna i Sverige att anpassa sig. Att äta i enlighet med säsongerna är ingenting vi gör i Sverige längre på grund av den massiva importen. Jag tror CSA är en modell där odlaren/producenten sätts i ett tydligare fokus och konsumenterna får en större förtståelse för hur maten produceras.

Jag blev nyfiken och hörde av mig till Karin. Ramsjö gård tar nämligen emot volontärer så jag bestämde mig för att hjälpa dem under två veckors tid för att se hur det fungerar. Ramsjö gård är verkligen en härlig blandning av ideologi, livsstil och hårt arbete. Anders och Karin, till skillnad från många andra odlare har valt att satsa på mångfald. Ett koncept jag helt klart faller för. Varitioner förnöjer och skapar i väldigt många situationer spridda risker. Mångfald skapar stabilitet.

De har mark på totalt 50 hektar och odlar upp cirka 3,5 hektar med grönsaker och stora andelar med spannmål. Däribland bovete som blev en ny favorit som med all säkerhet skulle kunna ersätta eller komplettera vårt importerade ris. Gården är till stor del självförsörjande på basvaror. De maler mjöl och bakar själva och matlagningen är som en liten seans i sig själv där alla samlas upp och äter tillsammans. Att äta mat som till stor del är producerad på gården man är på är en trevlig upplevelse. När man inser vilket arbete som ligger bakom för att odla maten och sedan tydligt ser alla sammanhang – hur det är odlat, vem som har odlat, vilka som lagar maten och vilka som äter den.

Kretsloppet och kontakten mellan producent och konsument är i dag totalt brutet och det är få förunnat att förstå hur mat idag produceras vilket enligt mig känns lite märkligt eftersom maten är så otroligt viktig för vår överlevnad.

Arbetet på gården innefattade ganska blandat med uppgifter där ogräsrensning var mest omfattande. Mekanisk ogräsrensning med redskap kopplat till traktor är oftast begränsat till rensning mellan raderna och inte i raderna.

Ramsjö gård bedriver ekologisk odling enligt KRAV:s regelverk. Här är man alltså begränsad till att använda förebyggande åtgärder eller mekanisk ogräsbekämpning för hand eller med handburna eller traktorburna redskap.

Våra kulturväxter är ofta relativt dåliga på att konkurrera med våra inhemska örter. I synnerhet kvickroten som stjäl näring, tistlarna med sina djupa rötter och t.om. hästhoven som breder ut sig och skuggar kulturväxterna.

Ogräsen hade verkligen fått ett gott försprång så vårt arbete var helt klart meningsfullt, särskilt bland morötterna som skuggades av svinmållorna. Under alla de timmarna vi stog på huk och rensade så började jag dock fundera över vilka fördelar det kan ha att låta ogäsen etablera sig. Många ideologiskt inriktade odlare hävdar att ogräs är ett fult ord. Alla örter som koloniserar bar mark har en betydande funktion i ekosystemet för att återställa marken och skapa förutsättningar för fler organismer. Kolonisering av bar mark sker i cykler och kompositionen av växter förändras tydligt över tiden där pionjärsväxter som många av våra annuella örter tar över under det första året eller åren. Ogräsen kan användas som indikatorväxter för att lära känna sin jord. På en del fält där vi rensade var svinmålla och jordrök dominerade vilket ger oss en aning om näringstillståndet i marken. Både svinmållor och jordrök trivs nämligen bra på näringsrik kulturmark. Ogräsen bidrar även med organiskt material, med rätt timing kan det mycket väl vara ett komplement för att höja mullhalten i jorden. Att låta ogräsen gå i frö är dock något som bör undvikas.

Anders använder en ganska komplex växtföljd. Dels sprider han ut skiftena över olika fält vilket skapar spridda risker, eftersom vissa somrar kan ge dåliga skördar exempelvis på grund av skyfall som går hårt åt åkrar med sämre dränering. Likaså har han tre egenbyggda flyttbara växthus som också ingör i växtföljden. I växthusen byggs rejäla upphöjda odlingsbäddar vilka också har en särskild växtföljd.

Taggat under: ekologisk odling | 2 Kommentarer »

Nu i Juni så fick jag testa på att plöja min första åkern på Säbyholm. Åkern kallas för ”Trekanten” och utgör en sandjord vilket blir årets lökskifte. Jag använde en växelplog på en äldre Feugeson-traktor.

Det svåraste var att hålla en rak kurs, trots att den första plogryggen är rak i kant med åkerkanten. Stegvis blir plöjningen något avrundad. Att plöja rakt underlättar i längden för att plöja en hel åker.

Under körningen träffade jag en kompis som troligen blev föga glad av mitt plöjande. Den här lilla sorken på bilden sprang framför mig i ena hjulspåret och stannade plötsligt upp för att äta en liten mask.

Taggat under: jordbruk | Inga kommentarer »